5år..

5år av saknad och längtan, önskar bara att allt var över nu. Jag väntar och väntar på att jag ska vakna upp ur denna hemska mardröm någon gång, nyper mig i armen biter mig i läppen för att kanske vakna upp. Men när allt kommer ifatt mig så jag förstår att det är verklighet.  Du är mitt allt min bästa vän när den personen plötsligt tas ifrån än får man ett uppvaknande man sent kommer att glömma. Det var så många frågor utan svar varför varför varför pappa! Jag behöver dig mer än någonsin nu hur ska jag klara mig utan min manliga förebild? Att skilja på rätt och fel? Du lämnade ett tomrum efter dig en tomhet som kommer att ta kol på mig..

Skriven av Linnea i skrivargruppen