Presentation av Victoria

Jag heter Victoria.

Idag är min och pappas relation relativt bra. Den har blivit mycket bättre på senaste tiden men det är en bit kvar innan den kan bli som innan.

Min pappa mår bra idag, men han har fortfarande mycket att jobba på för att bli den bättre personen jag vet att han kan bli.

Jag är 17 år och bor i Stockholm. Innan allt hände mig och min familj så var jag en tjej som aldrig hade en tanke på att något sånt här skulle kunna hända vår familj. Jag är både arg och tacksam (hur konstigt det än kan låta) över denna situation jag blivit satt i. Jag är tacksam över hur fantastiska människor jag träffat och arg över att min pappa som ska hålla mig trygg och alltid finnas vid min sida satte mig i en orättvis och situation och inte finns där varje gång jag vill nå honom.

Nu när jag vet hur svårt det kan vara för tjejer/killar som kommer i liknande situationer vill jag kunna hjälpa dom. När det hände mig hade jag ingen aning vem jag skulle vända mig till, och jag tycker inte att ungdomar ska behöva leta vart dom ska få hjälp någonstans, och speciellt inte behöva tveka vem de ska kunna ställa sina frågor till. Tyvärr finns det ingen handbok där det står hur man ska känna och bete sig när till exempel sin förälder gör fel och hamnar i fängelse, och det är då vi vill att ungdomar ska kunna ställa frågor till oss, och ha oss som stöd.