Jag kom på mig själv sitta på bussen trött efter en lång dag i skolan och kolla på olika artiklar om brott. Jag undrade hur man överhuvudtaget kan göra någonting man får ett fängelsestraff för. När jag läst vidare kommer jag på att min egen pappa har ju också gjort något för att få sitta ett kort kapitel i sitt liv. Innan jag visste något av det pappa gjort hade jag ingen aning om hur mina tonår skulle se ut. Jag visste speciellt inte att framtiden skulle visa sig spela så stor roll. Under tiden pappa satt visste jag knappt längre hur en vardag med pappa var, bara hur det var att bo med min syster och mamma. Det var nästan otäckt hur snabbt man blev bekväm med att pappa inte bodde hemma med oss i vårt radhus. Idag när pappa är hemma igen med boja undrar jag hur jag kunde stå ut med att inte ha pappa med oss varje dag. Och att vi faktiskt även under tiden i fängelse levde vårt liv precis som vilken annan familj som helst, fast kontakten med vår manliga förebild var via telefon eller några anstaltsbesök per månad.
Text: Victoria
Andra sidan murarna 