Hej jag är en tjej på 19 år och heter Josefin.
Jag har alltid stått min pappa väldigt nära och han har varit den viktigaste personen i mitt liv. Han har för det mesta bott på avstånd men trots det stått mig lika nära. Genom åren har vår relation varit ganska trasslig och han har många gånger svikit mig, men det största sveket var när jag fick veta att han blivit häktad. Jag hade aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle hända just min pappa. Pappa blev dömd till ett långt fängelsestraff och har varit borta från mig i många år. Detta har självklart satt sina spår i mig att inte haft en närvarande pappa under mina tonår – det är ju då jag utvecklats och formats.
Den här situationen med en frihetsberövad pappa gjorde mig väldigt svag speciellt de första åren för jag visste inte vart jag kunde få hjälp. Jag erbjöds hjälp hos en psykolog och hos skolans kurator men det var inte rätt hjälp för mig.
Idag känner jag mig så mycket starkare tack vare att jag hittade till Bryggan. Där har jag fått träffa människor som hade det ungefär som jag. Jag fick en möjlighet att bli av med känslan av ensamhet jag fick se med egna ögon att fler hade det som jag. Jag fick också bekräftat med tiden att det pappa gjort inte på något sätt var mitt fel. På Bryggan har väldigt kul tillsammans, det är en så fin balans att ha kul samtidigt som vi bearbetar det vi gått igenom.
Jag vill kunna hjälpa andra och finnas till som stöd för andra i liknande situation. Jag har en erfarenhet av att det är bra att söka hjälp men svårt att ta steget dit! Ingen ska behöva gå igenom något sånt här ensam. Ensam kan vara stark men tillsammans är vi ALLTID starkare. Det är viktigt att bearbeta så ryggsäcken vi bär på inte blir överbelastad.
/ Josefin
Andra sidan murarna 